Veterinären

Idag när jag kom hem från jobbet var det ingen Disa som mötte mig vid dörren. Jag tittade in och såg att hon låg på sin dyna och tittar mot mig och så skakade hon. Jag trodde då att hon låg och skakade för att hon var glad att se mig och att hon låg där och tyckte att hon var duktig som inte kom springande och hoppade runt. Så jag satte mig ner på huk och kallade på henne så hon skulle komma och hälsa. Då har hon värsta problemet att resa på sig. Fick för mig att hon snurrat in sig i filten och satt fast men när hon inte lyckades ta sig upp efter ett tag gick jag närmare. Och då lyckades hon ta sig upp på benen men ramlade ihop direkt igen. Började bli lite orolig då. Gick ifrån en bit och bad henne komma så jag fick se om hon kunde resa sig. Efter ett tag inser jag att det inte går. Började bli lite smått panikslagen och ringde Rickard som var på jobbet och som inte svarade. Rinde mamma då och skulle kolla om hon visste hur Roslagstull har öppet och om hon hade nummret dit så jag kunde kolla vad dom sa.

När jag ringde dit sa dom att vi skulle åka in akut med henne till ett sjukhus. Fick lite olika nummer så jag började ringa runt. Under tiden fick jag tag på Rickard och han satte fart hemmåt. Mamma och pappa kom och hämtade oss så vi kunde åka. Det blev till Bagarmossen.

När vi kom fram fick vi komma in i ett akutrum direkt och vänta där. Eftersom hon varit dålig i magen i flera dagar fick hon inte vara i väntrummet om hon skulle smitta någon. Väl inne i rummet började hon gå omkring. Hon gick väldigt stelt och vaggade lite konstigt. Men efter ett tag kom hon igång rätt bra. 

Veterinären kom in och konstaterade att hon var uttorkad för att hon är magsjuk. Allt vatten hon dricker går rakt igenom och hamnar inte där det ska. Han rekomenderade att hon skulle stanna kvar och få drop efersom vi provat med ris och det inte funkat. Och eftersom vi kom dit så sent så tror han inte att det räcker med att stanna till imorgon utan hon kommer nog hem på torsdag... =( Kändes väldigt konstigt att åka därifrån utan henne och med hennes koppel i handen...  




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0